Åtrår du allt som är sött och mumsar hejdlöst? Kostrådgivaren Cathrine Schück gjorde det innan hon bestämde sig för avvänjning. Hon är övertygad om att socker kan skapa ett beroende. Här får du hennes bästa tips för hur du kommer ur ett sockerberoende.

SOCKERBEROENDE hör vi ofta talas om i dag.
   – Nästan så det har blivit lite inne och trendigt, säger Cathrine Schück, kostrådgivare med viktminskning som specialitet.
   – Det är fint och lite sexigt att kokettera med skam och skuld. Likt den engelska tv-matlagerskan Nigella Lawson står vi i kylskåpsdörren med fingret i munnen. Det är status att vara livsnjutare och bejaka sitt behov av socker och även alkohol. Då har man levt och fångat dagen.
   Sötsug är inte längre något som man smusslar med ensam på kammaren. Det har lyfts upp i den allmänna debatten, man är medlem i en gemenskap som godisgris och kvinnor kan fnittra förtjust över sina sockerkickar över en latte eller ett glas vin.
   – När man konfronterar de här tjejerna med att de faktiskt är missbrukare slår de bakut. Det ordet har inte alls samma positiva klang, säger Cathrine Schück.
   Hon vet precis vad hon pratar om. Hon har själv varit där.
   – Jag minns när jag första gången lyssnade på beroendeterapeuten Bitten Jonsson för snart tio år sedan. Jag kände igen mig i vartenda ord – tills hon började prata om missbruk. Det ordet kunde jag inte ta i min mun.
   Cathrine Schück beskriver sig själv som en första klassens junkie. Hon levde på pasta, rödvin och godis och tyckte synd om alla renlevnadsmänniskor – vilket torftigt liv de måste leva! Och vad åt de egentligen? Fanns det något kvar att äta?
   – Jag kan inte äta bara en godisbit ur en påse eller ta ett glas vin ur en bag in box. Jag kan inte ha ljus choklad eller kakor hemma. Förr köpte jag alltid hem digestivekex ifall vi skulle få gäster. Men jag åt själv upp dem, några stycken varje kväll. Det enda jag kan ha hemma är Finn crisp, de är goda men man kan inte äta för många av dem.

BLAND DET GODASTE Cathrine visste var schweizernötchoklad, kanelbullar och mandelgrottor. Den söta smaken gifter sig perfekt med kaffets beska.
   – Min hjärna slutar aldrig att fantisera om sådana frestelser. Men jag har vant mig av vid söt smak och om jag väl smakar tycker jag faktiskt att de är äckliga.
   I dag tycker Cathrine till och med att en del frukter är i sötaste laget.
   – Häromdagen åt jag en banan och tyckte att den smakade som marsipan. Och sushi kan jag inte äta längre. Riset binds ju samman med sockerlag och den söta smaken neutraliseras med risvinäger. Men mina smaklökar luras inte, jag tycker att sushi är äckligt sött.
   Cathrine Schück gjorde som hon råder andra sockerråttor: Hon avstod helt från socker i tre månader.
   – I början klättrar man på väggarna. Suget kan kännas oöverstigligt, vi är så vana vid omedelbar behovstillfredsställelse. Men man får lära sig att leva med det och någon minut efter varje attack så släpper det. Efter två veckor har vi vant oss av vid söt smak och efter tre månader har vi också hunnit ändra vanor och beteenden.
   I det här läget finns det två vägar att gå.
   – Antingen är man som Bitten Jonsson, som inte kan äta en enda godisbit utan att börja hetsäta. Då är man som en nykter alkoholist, som helt bör avstå från sötsaker. De flesta kan lära sig att äta sött vid enstaka tillfällen men låta bli däremellan. De är brukare och inte missbrukare. Dit hör jag själv. Men jag måste ha strategier, till exempel att inte ha några frestelser hemma, till sonens och mannens förtret. Då och då tar jag också vita perioder från sådant jag har ett laddat förhållande till, som sötsaker, vin, kaffe och Treo.
   Cathrine Schück har varit försiktig med sötsaker i fem, sex år nu. Hon äter mycket grönsaker, fisk, kött och ägg. Som tillbehör blir det i första hand quinoa, hela korn av dinkel- eller kamutvete samt fullkornsbröd.
   – Jag försöker äta riktig mat utan tillsatser, inga hel- eller halvfabrikat. Jag vill äta sådan mat som min mormor skulle ha känt igen.

DET FINNS SÖTA SAKER som är mindre laddade med skuld och skam. Flera av Cathrines klienter har avstått från godis och kaffebröd, men ätit stora mängder frukt och kaffe latte.
   – Åtta, tio frukter eller fem latte på en dag är inte ovanligt. Inte lika onyttigt som snask förstås, men får man i sig mängder, och får panikkänslor av att avstå, har man hamnat i någon form av beroende i alla fall. Kaffe latte är vår tids vuxenvälling. Många kvinnor hankar sig fram på latte, godis och frukt på dagen och lådvin på kvällen.
   Mjölk och frukt innehåller naturliga sockerarter, men inget tillsatt socker och behöver därför inte särskilt begränsas, enligt Livsmedelsverket. Rekommenderad konsumtion är två, tre frukter och en halv liter mjölkprodukter om dagen. Däremot bör högst tio procent av energin komma från tillsatt socker i till exempel glass, choklad, kaffebröd eller fruktyoghurt. Det motsvarar 50 gram om dagen för en kvinna. Genomsnittssvensken håller sig till den här rekommendationen, men det finns individuella variationer.

VI MÄNNISKOR HAR en nedärvd preferens för söt smak. Modersmjölken är söt och söta växter är nästan alltid ätliga. Hur starkt sug vi har efter socker varierar, men det vetenskapliga underlaget för att påstå att det finns ett regelrätt sockerberoende är än så länge svagt.
   Råttförsök visar att socker kan påverka hjärnans belöningssystem och i några fall har abstinenssymtom i form av skakningar setts. Men flertalet näringsforskare tycker inte att detta räcker för att man ska kunna slå fast att socker skapar beroende hos människor.
   Cathrine Schück är dock övertygad om att det existerar någon form av sockerberoende. Hon har upplevt det själv och sett det hos många klienter. Och hon nämner ett exempel hon hört från en kille i 50-årsåldern som jobbar på reklambyrå.
   – Varje onsdag har de godisfrossa. De häller upp fem kilo godis på ett stort tårtfat. Och så äter de, och äter, och äter. Flera dagar efteråt är han extra sötsugen och vräker i sig marmeladsmörgåsar. För hjärnan tänker: ”Det här var ju toppen, det här gör vi om!”
   Men det handlar inte bara om beroende. Cathrine Schück tycker att vi alla bör vara försiktiga med socker. Det ger tomma kalorier och mycket socker tränger indirekt undan annan, näringsrik mat ur vår kost.
   Den söta smaken stimulerar också vår aptit, så att vi äter mer än vi annars skulle ha gjort.
   – Sötsaker höjer blodsockret. Då tvingas bukspottkörteln att producera insulin som får kroppens celler att ta upp blodsockret. Men insulinet ökar också kroppens förmåga att lagra fett. På så sätt ökar socker risken för övervikt, särskilt om man kombinerar det med fett, som i glass eller choklad.

EN SVÄNGANDE BLODSOCKERKURVA kan också skapa nytt sötsug. För att få en jämn nivå är det bra att äta på regelbundna tider, med huvudmål och nyttiga mellanmål som frukt, fullkornssmörgås eller nötter.
   – En vanlig missuppfattning är att råsocker är mycket nyttigare än vanligt socker, säger Cathrine Schück. Det innehåller visserligen en del mineraler, men mängderna har ingen näringsmässig betydelse. Honung är dock ett lite bättre alternativ. Huvudsakligen består den av sockerarter och vatten, men också lite vitaminer, mineraler och antioxidanter från de växter som bina har hämtat honungen från. Det är bättre att söta med torkad frukt. Den ger även nyttiga fibrer, mineraler och antioxidanter, skyddsämnen för kroppens celler. Pröva till exempel att strimla några aprikoser eller fikon över fruktsalladen. Även hackade nötter och frön ger många desserter ett lyft.

TEXT: EVA OLSSON
FOTO: MARTIN CEDERBLAD

 

6 tecken på sockerberoende   1 Du gömmer godiset på konstiga ställen. 2 Du äter mer sötsaker än du tänkt dig eller bestämt dig för. 3 Du äter av barnens godis. 4 Du hittar på anledningar för att köpa sötsaker, till exempel för att bjuda på men du äter själv upp dem. 5 Du köper godis vid kassorna, så att du slipper lägga det bland de övriga varorna i kundvagnen. Att dra godiset genom hela butiken skulle ge dig världens ångest. 6 Du upplever det laddat att avstå från godis. Bara tanken uppfyller dig med missmod, håglöshet, tomhet eller rentav panik.

6 steg ur sockerberoendet

1 Gör ingen förändring under till exempel skilsmässa, dagisinskolning
eller om mamma fått cancer. Vänta tills det är lugnt i ditt liv i övrigt.

2 Sätt på dig tropikhjälmen och gå på upptäcktsfärd i ditt liv. Bli medveten om sockerproblematiken, kartlägg den. Försök se mönstret i konsumtionen: Äter du av sug eller hunger? Vilka känslor skapar suget? Är det synd om dig, har du tråkigt eller är du egentligen arg? Eller hoppar du över frukost eller lunch?

3 Försök avstå helt en tid, minst två veckor och gärna tre månader om du äter för mycket eller känner ett tvångsmässigt beroende av socker. Två veckor behövs för att vänja sig av vid söt smak, tre månader för att lära in nya vanor.

4 Pröva sedan att äta små mängder socker igen, i situationer som känns viktiga. Kanske är det fikastunden med väninnan eller efterrätten på familjemiddagen? Fungerar det är det bra. Fungerar det inte, om det utlöser skuldkänslor och sockerorgier, är det bäst för dig att låta bli socker helt.

5 Ersätt den tröst och distraktion som sötsakerna ger. För många fungerar det bra med någon form av motion, allt från promenader till styrketräning. Vi blir nöjdare med kroppen och vill inte förstöra den med en massa skräpmat. Kanske behövs det även annat för att få dig glad, som mer fritid eller tätare kontakt med vännerna. Unna dig det du behöver!

6 Gör förändringen tyst för dig själv. Torgför den inte för alla andra. Det finns alltid människor som vill sabotera och utsätta dig för frestelser. Kanske för att de är avundsjuka eller tycker att de själva framstår i sämre dager. Om folk frågar varför du inte äter sötsaker, skyll på att du är allergisk eller har dålig mage, då brukar inte folk fråga vidare.

Källa: Cathrine Schück.

Vill du veta mer? Titta gärna in på Cathrine Schücks webbplats www.schuck.se