Varför känner jag fortfarande skuld?

Jag är 19 år och känner mig hjälplös. Jag svek nämligen en vän genom att inte närvara under hennes ”adjö-fest” inför en tre månader lång resa till Sydamerika. Jag prioriterade annat, vilket jag sedan ångrade. I ett mejl till henne beskrev jag hur jag kände. Hon skrev tillbaka att brevet värmde och att hon inte var långsint. Trots den positiva responsen har jag fortsatt att må skit. Vad är det för process som har satt i gång i psyket och vägrar försvinna?   

”Sanna”

Svar:

Du har själv insett att känslorna som är förknippade med händelsen har fått helt orimliga proportioner. Om man hakar upp sig på vad som till synes verkar vara en bagatell, brukar det finnas andra känslor och händelser som ligger i det fördolda, eller i det omedvetna som vi psykoanalytiker brukar säga.

Du skulle behöva hjälp med att få kontakt med de minnen och känslor som jag är övertygad om finns där i det omedvetna. Det kan handla om att du egentligen har väldigt starka känslor för den här kompisen och agerade irrationellt den där gången. Att du inte gick på hennes avskedsfest kan handla om att du i det ögonblicket ”vände på steken”, så att du kunde behålla en känsla av att det var du som lämnade henne i sticket och inte hon dig. Fundera också över om detta händer i dina andra relationer eller om det är unikt för relationen till henne?

DU BEHÖVER ÄVEN REFLEKTERA över hur ditt liv ser ut för övrigt. Du befinner dig i en ganska tuff utvecklingsperiod i livet just nu. Du är 19 år och ska försöka fatta vissa avgörande beslut, som vad du ska välja för utbildning och yrke, funderingar över kärlekslivet och mycket annat. Hittills kanske allt gått som ”på räls” men nu blir du tvungen att välja och val skapar ångest! Så för att slippa en mer svårhanterlig existentiell ångest kanske din hjärna trollar fram en mer specifik ångest, kopplad till just den här situationen.

Ibland är det svårt att på egen hand få fatt i vad som orsakar vissa märkliga känslor och reaktioner och jag tror att det är bra om du pratar med en utomstående om detta. Om du inte har någon vän eller släkting i din närhet kan ett första steg vara att ringa nationella hjälplinjen 020–22 00 60. Du kan även skriva till dem och vidareutveckla dina tankar efter att du fått detta svar från mig.

 

FRÅGA PSYKOLOGEN