Väninnan ältar sönder mig

Jag är en 46-årig singelmamma och mitt problem är min väninna. Hon blev lämnad av sin man när han träffade en ny kvinna för fyra år sedan. Väninnan har fastnat helt i detta, trots att hon nu har träffat en ny man. Hon drar haranger om sin hopplöse exman. Han har visserligen gjort henne illa, men om han inte var lycklig gjorde han väl rätt i att bryta upp så båda fick chansen att hitta någon bättre. Hur kan jag hjälpa min väninna att gå vidare?

”Trött väninna”
 

Svar:

Jag tror att många känner igen sig och du har ingen lätt sits. Jag antar att du vill handskas med problemet varsamt för att inte riskera er relation.

Vad vinner hon på att lägga så mycket energi på honom, kan man undra. Det låter kanske märkligt, men en del blir liksom upplivade av att klaga på någonting utanför sig själva. Man kan riktigt känna den stegrande upphetsningen när ältandet sätter i gång vare sig det gäller dumma chefer, knäppa grannar eller inkompetent vårdpersonal. För en del kan det täcka över en inre ångest och osäkerhet; genom att lägga det dåliga på andra kan man själv känna sig god och duktig. Det är jobbigare att fokusera på sina egna tillkortakommanden. Försvarsstrategin ”att se grandet i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget” ger en lättnad för stunden, men förändrar sällan något i konstruktiv riktning. Dessutom brukar omgivningen tröttna. Det som kan komplicera är ett personlighetsdrag likt åsnan Ior som i grunden har en negativ och pessimistisk livsåskådning och inte en positiv och optimistisk som Nalle Puh.

Du har säkert rätt i att din väninna verkar ha fastnat. Ilskan, som säkert är det framträdande draget i ältandet, kan också ha funktionen av att täcka över en sorg som kan vara besvärligare att tackla. Ilskan fungerar dessutom som ett starkt band till den andre och gör att relationen ”hålls vid liv” fast med negativa förtecken.

Jag slår vad om att din väninna är omedveten om att hennes ältande är ett problem för omgivningen och då också på sikt för henne själv. Konsekvenserna kan komma smygande, om du och andra till exempel börjar undvika henne. Du kanske anar att det inte skulle falla i god jord att vara rakt på sak. Hittills kanske du enbart har bekräftat att hon har det väldigt jobbigt.

Jag tror att du både ska bekräfta hennes känslor, men också hjälpa henne att förändra sig. Försiktigt skulle du kunna ställa frågor som: ”Jag vet hur han är och hur mycket han sårat dig, men vore det inte ganska skönt om han inte tog så stor plats i ditt liv?” eller ”Är du medveten om hur mycket du egentligen pratar om din exman, tycker du att han är värd all den energin och all den tiden?”

En helt avgörande fråga är om din väninna är motiverad till förändring. I så kallade motiverande samtal betonas vinsterna med en förändring och de negativa konsekvenserna med ett vidmakthållet beteende. Det är viktigt att inte gå för fort fram och komma med ”kloka råd” utan att visa förståelse för hur svår en förändring kan kännas. Är din väninna helt omotiverad återstår liksom bara att försöka styra in samtalen på andra områden, eller att faktiskt känna efter. ”Vill jag verkligen fortsätta träffa henne?”

Lycka till!

Anna Krantz