Min kollega vill skapa konflikter

Jag är en socialt kompetent kvinna i 50-årsåldern som alltid älskat mitt jobb. Är otroligt ambitiös och tar ansvar för mina arbetsuppgifter. Jag har aldrig haft konflikter med några kolleger innan, men nu har jag problem med en i gruppen. Bland annat tycker jag att personen inte ”ger” lika mycket som jag själv när det gäller arbetet. Dessutom klagar han alltid – det kan handla om allt från olika arbetsrutiner till kaffemaskinen. Ibland känns det som att han vill skapa konflikter på ett beräknande vis. Jag har aldrig tidigare upplevt något sådant här och försöker att inte lägga in några känslor, men jag mår dåligt över att jag faktiskt tycker illa om min kollega och hans obehagliga sätt. Hur ska jag handskas med situationen?

Britt-Marie

 

Svar:

Du ställer en bra och viktig fråga. Jag tror många känner igen sig i din beskrivning. Vad gör man om man faktiskt inte tycker om en person som man är nödgad att arbeta tillsammans med? Du kan ha en poäng i att det här är en person som strävar efter att skapa konflikter runt omkring sig. De har ett högt inre tryck och behöver släppa ut sin vrede och missnöjdhet, de kanske varken kan eller vill stoppa de där impulserna som kommer och då kan oskyldiga drabbas, eller ännu värre, de ser till att trigga i gång gräl och konflikter – söker en anledning att få börja bråka med någon.

Steg ett är att du försöker prata med din kollega. Det är möjligt att han inte alls är medveten om sitt beteende. Beskriv situationen ur ditt perspektiv och hur det får dig att känna, att du inte mår bra av hans gnälliga attityd. Reflektera även över om det finns ett korn av sanning i hans syn på arbetet, finns det skäl att klaga på vissa rutiner?

Det är svårare för dig att kritisera hans arbetsprestation, det är en ledningsfråga, om det nu inte är så att han försöker skyffla över jobb från sitt eget skrivbord till ditt. Du skriver att du är otroligt ambitiös och ansvarstagande, har han något att lära dig? Tar du på dig för mycket?

Det är troligt att även andra reagerar på samma sätt som du. Det finns en risk här att man har behov av att prata av sig och börjar ”snacka skit” bakom hans rygg, vilket bara bäddar för mer trubbel. Att däremot ha ett samtal med en annan kollega som du har stort förtroende för och som du vet håller tyst är ett annat sätt att hantera det på.
Om det inte hjälper att prata med honom och eftersom ”vi är varandras arbetsmiljö” är det viktigt att problemet lyfts upp till en högre nivå, nämligen till personalansvarig chef, som skulle kunna ha ett samtal med dem det berör, det vill säga med dig och din kollega.

Det största problemet är kanske att du har svårt att tycka om den här mannen. Påminner han dig om någon ur din egen historia? Det finns ett användbart begrepp som kallas överföring, att man överför känslor från en person till en annan där det på något sätt finns likheter. Dessa överföringar kan både ha positiva och negativa valörer. Man kanske har en kvinnlig äldre chef som påminner om ens gamla snälla kloka mamma, man kanske har fått en yngre ny kollega som påminner om ens slarvige lillebror eller har en chef som påminner om en översittare till storebror. Det är klargörande att ibland fundera över känslor som egentligen har sin rot i gamla relationer men som spiller över på nya. När det går i den positiva riktningen är det ofta ingen fara men går det i den negativa riktningen så är det som att det förflutna spökar i nuet. Om det lutar åt det senare, att det handlar om en så kallad känslomässig överföring, då behöver du nog bearbeta något inom dig själv, för att klara av att tolerera och respektera din kollega. Målet måste inte vara att du ska tycka om honom.