Min dotter vill ha en timeout i vår relation

Jag har problem med min relation till vår 25-åriga dotter som inte tycker att vi ställt upp tillräckligt mycket för henne. Vi föräldrar tycker att hon fått allt; kärlek, praktisk hjälp, uppmuntran och pengar när hon behövt. Vi har haft svårt att förstå vad hon menar, men försökt lyssna på henne. Hon har varit väldigt anklagande och tyckt att vi bara tänkt på oss själva, hennes bror däremot har inte alls samma upplevelse av barndomen. Till saken hör att hennes pappa inte blir lika anklagad som jag. Vi har försökt prata med henne, både själva och genom en diakonissa som medlare, men ingenting hjälper. Nu vill hon att vi gör en timeout i vår relation och jag undrar, borde inte denna revolt ha kommit tidigare?

”Uppgiven mamma”

Svar:

Jag tror att många känner igen sig i din beskrivning. Djupast inom oss bär vi med oss en föreställning om en allgod och allsmäktig föräldragestalt som skall skydda oss från allt ont. Förr eller senare blir vi alltså besvikna på våra föräldrar, i synnerhet på mamma.

En viktig sak att komma ihåg är att bara för att syskon växer upp i samma familj behöver det inte betyda att de har samma barndom. Det är ganska stor skillnad på att vara äldst, yngst eller mellanbarn. Samspelet med ett barn kan också se väldigt olika ut beroende på barnets och förälderns temperament. Föräldrar kan liksom ”passa olika bra ihop med olika barn”. Men jag tror egentligen inte att det är här skon klämmer. Jag tror precis som du att det handlar om en revolt. Tidigare var det tabu att ställa sina föräldrar till svars. ”Hedra din fader och din moder var på det må gå dig väl” står det i skriften. Detta budord har i modern tid snarare bytts ut mot: ”Se till att göra upp med dina föräldrar i god tid innan de är för gamla och bräckliga, gärna när du är tonåring!”

Din dotter har initierat en revolt som ni kan vara tacksamma över bägge två. Det betyder att din dotter vill bli mer självständig. Frigörelseprocessen mellan mor och dotter kan ta lång tid och vara ganska smärtsam. Det är bra att din dotter kan knyta an mer till sin pappa för att våga skilja ut sig från dig. Men du behöver nog också stöd i denna separationsprocess!

Ge din dotter tid, respektera hennes behov av timeout men var tydlig med att hon alltid är välkommen tillbaka. Förhoppningsvis hittar ni då en mer ömsesidig och vuxen relation befriade från era gamla roller.

Anna Krantz

FRÅGA PSYKOLOGEN