Kan jag avsluta relationen med min syster?

Överallt ser jag alla dessa härliga syskonrelationer, men är det verkligen så att alla syskon är harmoniska vänner, passar varandras barn och har det mysigt? Jag skulle så gärna vilja ha det så, men tyvärr har jag och min syster knappt någon relation alls. Vi har barn i samma åldrar och kusinerna gillar verkligen varandra, men alltid när vi ses känns det ansträngt mellan mig och min syster. Hur gör man om man har en dålig relation till sin syster och verkligen har testat att prata och skriva brev och ingenting har funkat? Har även föreslagit samtalsterapi men hon vill inte. Är det okej att lägga ner en syskonrelation?

Sandra
 

Svar:

Ja, det är okej att lägga ner en syskonrelation. Först och främst vill jag bara understryka att du inte måste tycka om din syster eller hon dig bara för att ni råkar vara syskon, men därifrån till att uttalat bryta kontakten är ett stort och drastiskt steg. Att ”göra slut” med en gammal god vän, en förälder eller ett syskon ställer oftast till mer problem än det löser. Jobba i stället på att försöka förändra din inställning till henne. Eftersom ni har många gemensamma nämnare är det bra om ni kan tolerera varandra, hitta någon sorts nivå på samvaron. En viktig pusselbit till en förändrad inställning är ökad förståelse.

Man väljer varken sina föräldrar, grannar eller syskon. Att en syskonrelation inte fungerar kan bero på en mängd olika saker. Man kan ju vara väldigt olika som personer, ha olika värderingar, olika åsikter, ha en alldeles för olik (eller alltför lik) personlighet. Hade man inte varit syskon hade man kanske aldrig ens velat lära känna varandra. Inte sällan ligger någon form av syskonavund bakom trassliga syskonrelationer. Syskonavund är oerhört djupt rotat och vanligt hos oss människor (tänk bara på myten om Kain och Abel). Syskonavund handlar om att man jämför sig med sitt/sina syskon. Är man dessutom av samma kön är risken stor att man jämför sig ohälsosamt mycket. Den mest laddade jämförelsen är ”graden av kärlek” från mammas och pappas sida. Känslorna ligger ofta på ett omedvetet plan men kan blossa upp till exempel i samband med barnbarn eller arvskifte.

Är man som person lite undfallande och inbunden och har ett syskon som är väldigt utåtriktat och tar mycket plats, kan man ju växa upp med en känsla av att hela tiden befinna sig ”i skuggan”. Har man dessutom föräldrar som faktiskt favoriserar ett syskon blir det ännu svårare att bemästra de negativa känslor man känner för sin syster eller bror. De flesta brukar komma över sin syskonrivalitet eftersom man snabbt inser att fördelarna med att ha syskon överväger nackdelarna.

Jag får känslan av att det är din syster och inte du som bär på svåra känslor och kanske är avundsjuk, eftersom du verkar ha en längtan efter en fungerande relation er emellan. Du har till och med gett henne förslag på att ni skall gå i samtalsterapi. Ha inte för höga förväntningar på din syster och på er relation. Försök att se det hela ur din systers perspektiv, föreställ dig att du är hon och försök känna och tänka efter hur hon upplever det hela och hur det varit. Fundera också igenom vad era föräldrar kan ha spelat för roll i ”dramat”. Det kan vara ganska svårt att styra över och ändra sina känslor i relation till en annan person fastän man vet att känslorna är primitiva och irrationella. Ibland är det också svårt att reda ut saker och ting, risken finns att man trasslar till relationen än mer. Huruvida du ska tala öppenhjärtigt med din syster känner du bäst själv. Lägg försiktigt fram en liten trevare, nappar hon inte så är tajming inte rätt i tiden och du bör vänta.

Att kusinerna är i samma åldrar, gillar varandra och tycker om att leka är en gåva. Ni kan ha stor nytta av varandra även om ni inte är ”bästisar”.

Anna Krantz