Jag tror alla tycker illa om mig

Läste precis en artikel om en kvinna som hade fått för sig att alla i hennes närhet alltid pratade illa om henne när hon inte var med. Jag kände igen mig i hennes sätt att resonera. Jag har ingen anledning att få sådana tankar – är omtyckt, har många vänner och ett bra jobb. Nu undrar jag såklart varför jag känner så här och vad jag kan göra åt det?

"Pernilla"
 

Svar:

Det kan vara svårt att förstå varför man har den här typen av irrationella tankar och varför man inte kan förhålla sig till dem på ett förnuftigt sätt. Ofta handlar det om en kombination av medfödd personlighet och miljöfaktorer. Det är möjligt att du är en väldigt sensitiv person som lätt fångar upp känslor och stämningar hos andra människor. Hyperkänslig för vad andra tycker om dig och mäter hela tiden graden av gillande eller ogillande hos andra människor. Den här känsligheten kanske också gör att du slår knut på dig själv för att vara till lags. I nuläget är du omtyckt, har många vänner och ett bra jobb, men det kanske inte alltid har varit så. Har du erfarenheter längre bak i tiden där du verkligen drabbats av illasinnade människor? Du kanske har varit utsatt på ett eller annat sätt för trakasserier, hemma, i skolan eller i något annat sammanhang. Det första som kommer för mig är skolans värld. Många barn och ungdomar bär med sig traumatiska erfarenheter av mobbning och trakasserier som i vuxen ålder kanske faller i glömska men likväl påverkar nuet. Det kan vara anledningen till att du känner som du gör. Att förstå vad som kan ligga bakom är bara en liten del av lösningen på problemet, det kan göra det hela begripligt, men förändrar egentligen ingenting. Saken är ju som den är ändå.

Alla kan få irrationella tankar som väcker obehagskänslor, skillnaden ligger snarare i att en del är duktiga på att ha distans till dem. Inom den mentaliseringsbaserade psykologin och terapin pratar man om begreppet psykisk ekvivalens. Vilket betyder att om man får en fantasi/tanke, till exempel att andra talar illa bakom ryggen på en, så tar man den fantasin för sanning, man kan inte förhålla sig till den som bara en tanke. Man reagerar känslomässigt på den som om den vore verklighet. En del har lätt att ”snacka förstånd med sig själva” när de får obehagliga tankar och känslor. De är duktiga på att härbärgera och smälta besvärliga känslor på egen hand. Vissa får distans genom att prata med någon i familjen eller en god vän. Ibland finns det ett korn av sanning i fantasin, någon kanske har sagt ett ofördelaktigt ord bakom din rygg. Om så skulle vara fallet, får man tillämpa ett ”än sen då, vad gör det att andra pratar illa om mig bakom min rygg, jag måste inte, kan inte vara omtyckt av alla alltid, folk har så lätt att reta upp sig.”

Mitt råd till dig är att börja lägga märke till när dessa tankar kommer. Identifiera dina känslor, betrakta situationen under lupp. Klarar du inte av att reda ut det själv, tala med en god vän om din situation. Många gånger bygger den här typen av orostankar i relation till andra människor på missförstånd. Försök tillämpa: ”hellre fria än fälla-metoden” på dina medmänniskor. Jämför till exempel denna inre dialog: ”Hon hälsade inte på mig i dag – hon tycker nog inte om mig, hon är dessutom stroppig, rentav taskig!” Med: ”Hon hälsade inte på mig i dag – hon var för stressad, helt försjunken i egna tankar och såg mig inte, hon kan vara lite disträ ibland”.

Successivt kan du börja identifiera olika triggers som sätter igång hela den här känslo- och tankekedjan, och snabbt konstatera att ”nu är jag där igen” och stämma i bäcken. Du kommer aldrig att kunna kontrollera vad andra säger eller inte säger om dig, men du kommer att känna dig friare och inte vara fjättrad vid dina egna tankars slaveri.

Anna Krantz