Favoriserade barnbarn

Jag och mina vänner pratar ofta om våra föräldrars roller i uppfostran av våra barn. En del farföräldrar har aldrig tid med sina barnbarn och en del favoriserar en del barnbarn. Just det där med att favorisera har vållat mycket diskussion. Är det okej att mor- eller farföräldrar särbehandlar barnbarn och har en favorit?

"Britt-Marie"
 

Svar:

Jag möter det här dilemmat ganska ofta i samtal med mor- och farföräldrar. Det är en känslig fråga. Många kvinnor som ställt upp mycket på sina barn, kanske jobbat deltid och försakat egna behov vill inte känna sig pressade att ta hand om sina barnbarn. De vill göra det utifrån lust och glädje, inte utifrån tvång. Jag känner också till exempel på motsatsen, när far- och morföräldrar som inte haft tid med sina egna barn försöker reparera och gottgöra de gamla bristerna i relationen till barnbarnen.

NÄR DET VERKAR som om en mormor eller farfar favoriserar ett av sina barns barn är det viktigt att förstå mekanismerna bakom. Ibland handlar det om att barnet kräver att de gamla föräldrarna ska ställa upp. Den gamle föräldern kan inte stå emot, klarar inte av att sätta gränser, kanske på grund av gamla skuldkänslor av att ha försummat sina egna barn, kanske på grund av rädsla att inte få umgås med sina barnbarn alls. Ibland behöver jag hjälpa en farförälder att sätta gränser och ibland behöver jag hjälpa en förälder att faktiskt våga be om hjälp. Det är viktigt att på ett konstruktivt sätt kunna kontakta sin gamla mamma eller gamla pappa och göra sig påmind. Det är inte fruktbart att skuldbelägga utan säga ”Hej! Du är viktig, jag behöver dig, vi behöver dig!”. Det är dessutom viktigt att respektera ett nej och betrakta och behandla varandra med ömsesidig vuxenhet. Vilket, måste tilläggas, är lättare sagt än gjort!

JAG ANSER ATT det både är en förälders och en mor eller farförälders uppgift att försöka fördela gracerna rättvist. Ibland kanske situationen kräver att man måste rycka in då ett visst barn eller barnbarn behöver extra mycket stöd. Det brukar inte väcka ont blod, de flesta har förståelse i krislägen. Ibland handlar det om att det finns favoriter bland barnbarnen, just den här mormodern har fattat ett alldeles
speciellt tycke för just det där barnbarnet. Så kan det vara, men jag tror att det är bäst om det förblir den där mormoderns eller farfaderns lilla hemlighet.

Anna Krantz