Jag slängde ihop en lasagne häromdagen. Ja verkligen slängde ihop!

Jag skulle egentligen hacka champinjonerna, men blev så less så jag rev svamparna på den grova sidan på rivjärnet istället.

Sedan brynte jag svamprivet med lök, vitlök, salt, peppar och muskot i olivolja. Och sedan i med ett paket fryst hackad spenat och lite creme fraiche.

Vips så var såsen klar!

Bara ta fram lasagneplattorna! Men så kom jag på att jag hade ett paket keso i kylen också, så jag blandade keso med riven parmesan och sambal oelek. Ett måste i mitt kök! Är jag godissugen äter jag sambal oelek med sked! Så vi köper STORA burkar!

Sedan varvade jag svampsåsen med kesoröran och lasagneplattor. Och toppade med lite ost.

Blev så gott! Yngste sonen sa först "Mamma du gör äcklig spenatlasagne!" Efter fem minuter sa han "Men mamma den var ju god, jättegod!"

En lätt vardagsrätt som man fixar på en kvart. Fråga mig inte om proportioner, jag improviserar alltid i köket. 

Till lasagnen serverade jag en jättesallad med gröna blad, morötter, rädisor, tomater och paprika. I största möjliga mån ekologiskt odlat såklart.

I dag har vi äntligen använt de där fina kottarna vi plockade i Frillesås i somras. De som luktade hav då och som sedan legat i min guldfärgade skål i vardagsrummet. Och samlat damm i ärlighetens namn! :-) Tillsammans med mangokärnor som ska planteras en dag när tajmingen är rätt.

I dag var det just precis rätt tajming att pyssla med mina söner, som blev jätteglada när jag städade pysselhörnan och hittade fjädrar och guldstjärnor och så vidare ...

Så här blev resultatet, kolla på bilden! Vill du själv pyssla kottekycklingar hittar du pysslet här!

Passa samtidigt på och tävla om den härliga pysselboken! :-)

I dag har vi äntligen använt de där fina kottarna vi plockade i Frillesås i somras. De som luktade hav då och som sedan legat i min guldfärgade skål i vardagsrummet. Och samlat damm i ärlighetens namn! :-) Tillsammans med mangokärnor som ska planteras en dag när tajmingen är rätt.

I dag var det just precis rätt tajming att pyssla med mina söner, som blev jätteglada när jag städade pysselhörnan och hittade fjädrar och guldstjärnor och så vidare ...

Så här blev resultatet, kolla på bilden! Vill du själv pyssla kottekycklingar hittar du pysslet här!

Passa samtidigt på och tävla om den härliga pysselboken! :-)

I dag har vi äntligen använt de där fina kottarna vi plockade i Frillesås i somras. De som luktade hav då och som sedan legat i min guldfärgade skål i vardagsrummet. Och samlat damm i ärlighetens namn! :-) Tillsammans med mangokärnor som ska planteras en dag när tajmingen är rätt.

I dag var det just precis rätt tajming att pyssla med mina söner, som blev jätteglada när jag städade pysselhörnan och hittade fjädrar och guldstjärnor och så vidare ...

Så här blev resultatet, kolla på bilden! Vill du själv pyssla kottekycklingar hittar du pysslet här!

Passa samtidigt på och tävla om den härliga pysselboken! :-)

Hjälp, jag skulle bara ladda över lite bilder från mobilen till datorn och så blev det helt fel med en massa, för mig , obegripliga meddelanden. Men nu har jag pratat med den tekniska supporten och är helt lugn igen! :-) 

En av mina kolleger har samma effekt på mig, han kan det tekniska och dessutom kan han förklara pedagogiskt så jag fattar och vill lära mig mer! Så fantastiskt! Tack! :-)

Jag har nyss varit i New York. En hel vecka. Många härliga möten med människor, men också tid med bara mig själv. Tid att få tänka klart tankebanor utan att bli avbruten av "mamma kan du" ...

Att umgås med sig själv är faktiskt riktigt trevligt! Det är också riktigt trevligt att bara kunna ta dagen som den kommer, att unna sig att vara "egomamma". Väl hemma igen blir man då en mer närvarande och härlig mamma!

En av mina mest speciella upplevelser denna gång i New York var den dagen då jag gick över Williamsburg bridge och sedan promenerade runt i Williamsburg och tog del av hur chassiderna, ultraortodoxa judar, lever där. Intressant att se, det var som att stiga in i en film från ett annat århundrade. Spännande att se hur folk väljer att leva sina liv, även om jag kan tycka att deras barn inte får välja. Det gör mig ont. Och jag kan också undra hur de kvinnor som inte kan få barn klarar sig i det chassidiska samhället. Eller hur de mår som faktiskt inte vill leva med någon av det motsatta könet. Det chassidiska samhället bygger på normen att man och kvinna gifter sig och får en massa barn. Jag håller just nu på att läsa den fascinerande boken "Ok, amen", av den svenska journalisten Nina Solomin, som ger en inblick i den chassidiska mentaliteten.

Efter min vandring i Williamsburg gick jag ner mot Brooklyn bridge och njöt av att vara i parken vid bron, DUMBO. Kvällen var ljus och det var 20 grader, här en bild från denna fina kväll!

När jag vandrat över Brooklyn bridge och till mitt vandrarhem strax efter Chinatown hade jag vandrat konstant i sju timmar. Dagen efter passade det alltså fint med fotmassage i Chinatown! :-)

Min äldsta son säger "Mamma jag älskar dig! Och du det är viktigt att uttrycka sina känslor, mamma!"

Jag blir helt paff, ja matt i kroppen av denna kloka unge som alldeles nyss, känns det som, låg och sparkade i min mage och som föddes under stor dramatik. Bara sekunder från det som inte får hända.

Och nu bara han vill kramas och tittar på mig med stora ögon och verkligen understryker att det är viktigt att prata känslor.

Stunder som sådana här känner jag att jag lyckats riktigt bra med min barnuppfostran. Mitt hjärta blir alldeles varmt. Mitt älskade barn. Så stor han är. Så klok han är!

Är alldeles rörd och stum. Vilken film! Oj!

Jag har sett War Horse med en väninna ikväll. Det är en sådan där film som berör på djupet. Den innehåller allt. En fantastisk handling, fina filmfoton, härlig musik och framför allt HÄSTAR. Jag älskar verkligen hästar!

Att se kärleken växa fram mellan en ung pojke och hans häst är vackert och när de slits ifrån varandra får jag ont i magen av sorg, men så återfinner de varandra igen, märkta av livet och av allt de varit med om. Och då kan jag bara känna lycka.

Här kan du se en trailer: http://youtu.be/81PL9JmWcHA

Oj, vilken energi jag har! Jag har fått veta att jag har D-vitaminbrist och har därför börjat äta D-vitaminer, jag kör dubbel dos ett tag nu för att komma upp till bra nivåer. Redan efter två dagar känner jag mig piggare!

I dag var jag ute med sönerna och hade snöbollskrig och testade våra nya pulkor. Så skoj! Värsta bästa lyckan om man ska uttrycka sig lite sådär tonårsaktigt! :-) Eller som min äldsta son säger "fett mamma!" :-)
 

Söndag. DN Söndag. Mysig stund på dagen! Extra mysig blev den i dag, då en del av DN Söndag upptas av ett bra reportage om Peru. Landet jag velat åka till sedan jag var barn. Och som jag faktiskt var i i början av 2000-talet. 

Den bästa delen av den resan var faktiskt också den jobbigaste. Jag är rätt spontan av mig och när vi satt hemma sa jag, just spontant: "Är vi i Peru måste vi ju gå Inkaleden, det kan ju inte vara så himla svårt det är ju bara runt fyra mil mellan kilometer 88 och Solporten!"

Vi såg till att ha bra vandringskängor, som noga testades för att undvika skavsår. Det var ju mitt livs första vandring, men jag lovade att det skulle gå finfint. Som sagt, vad är fyra mil egentligen? Det går man ju på en dag! :-)

Hrm ... det skulle visa sig vara rätt mycket, eftersom vi vandrade på hög höjd och eftersom vi inte fattat att man ska acklimatisera sig innan man påbörjar en vandring på hög höjd. Höjdsjuka är ingen höjdare! Vandring upp till tio timmar per dag och en viktnedgång på ett kilo om dagen blev facit. Rätt kul "bantningskur" egentligen, då inkaleden är otroligt vacker! :-)

Vilken triumf det var att fyra dagar senare faktiskt klättra upp till Solporten och faktisk se solen gå upp över Andernas mäktiga bergstoppar och se Machu Picchu vakna. Den lyckan glömmer jag aldrig och den lyckan pirrar till inom mig när jag läser DN Söndag i dag.

Känslan att sedan gå omkring i den glömda staden var magnifik och jag tackar alla "apus" (bergsgudar) att jag fick ett spontant initiativ att just gå Inkaleden som mitt livs första vandring.

Och jag tackar min "praktiska del" att vi köpte ett lyxigare vandringspaket med guide, kock och bärare! :-)